Väntar på mirakel /anton/

Känner mig fruktansvärt lurad. Man får höra något gång på gång på gång; "förlåt, det ska aldrig hända igen" osv. Är man nog dum i huvudet så köper man det, även den fjärde och femte gången. Om detta är det du kallar förändring så borde du slå upp ordet och försöka tolka om innebörden, för någonstans har det blivit lite fel där.

Mitt tålamod för att den där förbannade poletten ska trilla ner har börjat tryta, mitt tålamod för att göra allt som står i min makt för att hjälpa och sedan bli övergiven och ignorerad, igen och igen, likaså.

Det finns så otroligt mycket jag skulle vilja skriva, hela berättelsen om igårkväll är faktiskt en riktigt intressant historia, hemsk och gripande, precis som det ska vara! Detta undviker jag dock, av repekt för mig själv men även av nån sorts liten konstig anledning för din skull. På nått vis så tycker jag så jävla synd om dig, även om jag har mycket svårt att förstå varför.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0