dubbelperspektiv

 
Idag har varit en ganska ångestfylld dag. Samma dag som vi har spelning i Stockholm med Stolen Deer har vi ensembleuppspelning på skolan. Vad väljer man, att stanna hemma, värna om betygen och på så sätt skapa sig en bättre framtid, eller följa sina drömmar, åka till stocken, satsa allt på ett kort och på så vis satsa inför framtiden. Valet var enkelt, men det är så synd att man ska måste göra det. Hatar att inte kunna göra det som förväntas av en, inte kunna vara folk till-lags.

Kan nämna en till smaskig detalj från den helt sjukt otroligt märkliga drömmen om det lilahåriga Bob Dylan-barnet. I drömmen bad jag Per, som satt och spelade Guitarhero på Ottilias toalett, att ta hand om barnet. Visst, sa Per och stoppade barnets huvud (som i denna del av drömmen var ca lika stort som en vindruva) i munnen, och spelade sedan vidare. Jävligt sjukt. Jaja, time to sleep!